- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
307

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307’

— Ah, se greve von Questenberg. Ni kommer direkt från
Wien? yttrade "Wallenstein, hertig av Friedland.

— Ja, ers höghet, svarade greven i det han gjorde en djup
bugning.

— Och hur står det till där?

— Rätt väl. Kejsaren är frisk ...

— Nå, då är väl allt bra. Är bara kejsaren frisk, är det
ingen fara med riket.

— Men han är mycket bekymrad.

— Är han bekymrad? Hur så?

— Detta tillstånd, vari riket befinner sig...

— Huru! Skulle skattkammaren vara tom? Tillgångarna
uttömda?

— Åh nej, icke det, ehuru kriget krävt betydliga offer.

— Kriget kunde ha varit slut för längesen.

— Kanske. Men nu är det emellertid värre än någonsin.

— På vad sätt då?

— Åh, ers höghet vet det allt för väl. Gustav Adolf och
svenskarna tränga ju segrande fram överallt. Alla
protestantiska stater och städer sluta sig till honom. Hans makt växer
för varje dag. Tilly har ju blivit slagen vid Breitenfeld och
nu senast vid Lech, där han dödligt sårades. Svenskarna ha
inträngt till Bayern och vägen till de kejserliga arvländerna
ligger öppen för dem. Kejsaren är förtvivlad.

— Han har ju kurfurstarna och sin här.

— Men ingen att anföra den.

— Ingen? Än Pappenheim och Furstenberg och många
andra goda fältherrar då?

— Ja, men ingen som höjer sig nog högt över de andra för
att kunna sammanhålla dem och få dem att obetingat lyda.
Generalerna och överstarna göra, hur de behaga. Ingen vill
lyda den andre.

— Men han har ju sin son, konung Ferdinand. Som arvinge
och efterträdare till kejsaren är han väl mest passande att taga
överbefälet. Säkerligen skola både furstar och folk
beredvilligt understödja deras blivande härskare.

— Men han är för ung och oerfaren, ers höghet. Att lämna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free