Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345’
givit oss, sade Gustav Adolf, då Benranglet återkommit,
översten sätter sig därför så fort som möjligt i spetsen för
dragonerna — överste von Taupadel är för närvarande angripen av
feber och sjukrapporterad — och med dem skall översten söka
överrumpla den lilla staden och bortföra förråden. Bäst att
icke storma den förrän efter mörkrets inbrott.
— Men om jag icke hinner bortföra alla förråden?
— Så bränn upp dem då! Bättre att de bliva eldens rov än
fiendens. Den får i så fall åtminstone ingen nytta av dem.
— Skall ske ers majestät.
Efter en halvtimma hade han troppen samlad.
— Vilka bland mina vänner skall jag taga med mig? tänkte
han. Hjelm vore bra att ha. Kapten Lars kunde behöva röra
på sin tjocka kroppshydda. Han blir allt mera omfångsrik med
varje dag, den gode kaptenen. Stillasittande är icke lämpligt
för honom. Han måste ut och lufta på sig. Bäst för honom att
luffa på vägarna eller guppa på hästryggen. Då bibehåller han
något så när mänskliga proportioner. Och Stjernstråhle?
Bäst som Benranglet gick omkring i dylika funderingar,
mötte han sin vän kaptenen. Kapten Lars hade tagit av sig hatten
och gick med den i hand. Hans runda ansikte var eldrött, han
pustade och svettades och torkade sig i pannan med en trasa
som skulle föreställa näsduk.
— Puh! Puh! Vilken förskräcklig värme! Värre än i
Sodom och Gomorra, då det regnade eld och svavel! Värre än i
det rödglödgade... Jag skulle önska att jorden bleve kollrig
och svängde till ett tag så att nordpolen komme hit. Det skulle
vara läskande för en tapper krigsman.
— Hur står det till, kapten? frågade Benranglet.
— Hur det står till. Pots tausend! Jag håller på att kvävas,
explodera, gå upp i rök av denna hetta.
— Bah! Jag tycker det är skönt, när det är varmt.
— Skönt!
Kapten Lars sände honom en föraktlig blick.
— Ja, du din rangliga gärdsgårdsstör, du har ju inga mänsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
