Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351’
Ur ett hus kom en rikt klädd kvinna utrusande med ett
litet barn på armen.
— Vänta, skön jungfru! Din kofta är alltför grann. Den
behöver du ej i den här värmen, skrek en soldat, som fick se
henne.
Han sprang efter henne och hade just lyft pampen för att
fälla henne och barnet i ett hugg, då Hjelm, som befann sig
i närheten till sin utomordentliga förvåning vid eldskenet
igenkände syster Cecilia.
ögonblickligen slog han värjan ur soldatens arm. Kvinnan
snubblade och föll omkull med barnet i famnen.
— Syster Cecilia! Fru Redlich! Blev ni sårad? ropade han.
Kvinnan, som verkligen var den forna syster Cecilia, slog
upp sina ögon och betraktade häpen den svenske officeren.
— Åh, Hjelm, min vän! Lovad vare Madonnan! utbrast hon
i det hon tryckte barnet till sitt bröst och reste sig upp.
— Nu är ni min fånge. Följ fort efter mig. Det är det enda
sättet att rädda er och ert barn, yttrade Hjelm hastigt och
drog henne med sig.
Han tog henne under armen och förde henne till
stadsporten, där han anförtrodde henne åt vakten, som blivit ställd
där för att hindra överrumpling av fienden.
— Men hur har ni kommit hit? frågade han, i det han stod
i begrepp att avlägsna sig.
— Min man är förlagd här vid garnisonen. Ack rädda
honom liksom ni räddat mig och vårt barn! bad Cecilia med
tårfyllda ögon.
— Men hur skall jag väl finna honom här i mörkret?
— Sannolikt kämpar han på torget i närheten av rådhuset.
Ack, skynda dit och gör honom till er fånge.
— Jag skall försöka, svarade Hjelm och rusade bort.
På det av eldflammorna belysta torget fann han Cecilias
man, löjtnant Heinrich Redlich, blödande ur flera sår tappert
kämpande mot en övermäktig fiende. Han bröt in i striden,
banade väg för sig, till höger och vänster föllo kejserliga soldater
för hans hugg och snart hade han nått fram till löjtnant
Redlich.
— Giv er! Ni är min fånge, ropade han till denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
