Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VIII. I dödens töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390’
hövdingarna all sin förmåga, hejdade de flyende och sköto ned
dem, då de icke vände tillbaka. Intet hjälpte. Wallenstein red
själv omkring mitt i kulregnet. Icke ens den fruktade
fältherrens blick förmådde hejda de skräckslagna soldaterna.
Då kommer Pappenheim i spetsen för fyra regementen
rytteri susande över fältet. Vid åsynen av den välkände
anföraren få de kejserliga nytt mod. Leden ordnas åter och fienden,
som nu genom förstärkningen blivit betydligt överlägsen, går
åter till anfall.
— Var står svenske kungen? frågar Pappenheim med
gnistrande blickar.
— Där, på högra flygeln, svarar man honom och pekar på
Stålhandskes rytteri.
Pappenheim stormar i väg med sina ryttare. Men redan vid
första anfallet får han en falkonetkula i ena höften och störtar
dödligt sårad av hästen. En officer skyndar till för att hjälpa
honom och upplyser samtidigt att svenske kungen är död. Ett
leende sprider sig över Pappenheims väderbitna drag.
— Säg Wallenstein att jag nu dör nöjd! viskar han,
varpå han sjunker död ned.
I mitten hade striden åter begynt. Den nu överlägsna
fienden stormar an från alla sidor. Gula Brigaden hade i spetsen
för de andra trängt längst fram. Från tre håll angripes den.
Men ingen tänker vika. Tätt stå de vid varandras sidor och
kämpa med förtvivlans mod för att hämnas sin konungs död.
Brahe stupar med ena knäet krossat av en kula. Benranglet ser
det och övertager befälet.
— Håll stånd, gossar! Håll stånd! Låt oss dö som vår
konung! ropar han, då han ser fientliga trupper komma
myllrande från alla håll.
Musketerare och pikenerare krama sina vapen.
— Leve Sverige! Till hämnd för vår konung! ryta de och
störta i slutna led framåt.
Kulorna vina, lansstygn och värjhugg hagia, krutröken
bolmar tjock så man knappast kan urskilja varandra. Trängseln
är förfärlig. Luften genljuder av höga kommandorop, av de
kämpandes pustande, av sårades och döendes suckar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
