Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det mystiska brevet, och flickan som försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone kommersiellt sett, samt på samma gång göra
sitt språk till det mest ledande jorden runt. Men
kanske skulle han där ute i det sagoomspunna Kina finna
förklaringar på detta, inför vilket han nu stod bara
spörjande liksom inför så mycket annat.
Efter en vecka i gamla Englands huvudstad,
inskeppades han med sin principal, dennes hustru Anny,
samt sjuttonåriga dotter Alice på en större
handelsångare, Canton, som skulle föra dem till Shanghai.
Dottern, som redan vistats några år i Kina, sades
vara ganska mäktig dess språk och dessutom även
kunnig i ryska från en tidigare vistelse i Leningrad.
I sällskap med konsulsfamiljen Willner, vilken nu skulle
återvända till Chin-Kiang, där Alice var sekreterare
på sin faders konsulatskontor, reste en engelsk major,
Charles Brown, anställd i aktiv tjänst där ute, och med
honom sonen William och en hans brorsdotter Beth,
som skulle förkovra sig i en missionsskola något söder
om Peking och belägen vid Gula floden. De båda
flickorna hade naturligtvis trevligt sällskap av varandra,
men även av Beths tjuguårige kusin William, som skulle
ägna sig åt det militära. Kurt blev den fjärde i
denna ungdomliga kvartett, medan till de äldre slöt
sig majoren och vidare en mr Clark, som Kurt redan
från början fick en oförklarlig motvilja för, trots all
den vänlighet som även denne man visade honom där
på båten.
Slutligen fanns bland resenärerna två franska
damer och ett par italienare, med vilka man dock inte
sammanträffade annat än vid måltiderna, där
kaptenen var värd. Denne var en gammal väderbiten
sjöbjörn, bärandet det kanske nog så passande namnet
mr Shark. Han kunde nog också visa hajtänderna,
när han ville, och sitt manskap höll han i sträng
ordning uti arbetet ombord. Han kunde även vara
nog så ordkarg även mot passagerarna, men visade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
