Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det mystiska brevet, och flickan som försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att få folk att hugga i friskare med lossningen, en
sammanrafsad hop, mest bestående av negrer.
Att fråga konsulinnan låg närmast till hands, men
stegrade endast oron, då inte heller hon visste något
om dotterns möjliga ärende att lämna fartyget — som
därtill snart skulle vara klart att avgå på nytt, efter
vad kaptenen sagt.
Just när både Kurt och Willy här stodo som mest
rådlösa, inte minst med tanke på vad som kunde ha
hänt den unga flickan, som tydligen inte ens åt sin
väninna, miss Beth, nämnt något om vart hon ämnade
sig trots att de annars voro som systrar, kom
konsuln i en bil och skyndade sig ombord.
Ingenting visste han om dotterns försvinnande. Han
hade inte sett till henne sedan han lämnade fartyget.
Hon hade visserligen bett honom om att få gå med
i land, men han hade, mera på skämt, skrämt henne
med, att hela hamnen vimlade av äventyrare och att
hon lätt skulle kunna bli bortrövad. Och så blev det
för henne att stanna, som han trodde, tills han nu
fick höra vad som hänt, höra att hon ensam gått i
land. Ingen visste vart. Men det kunde ju tänkas,
att hon trott sig om att kunna hitta till kontoret, där
hon visste att hennes far skulle komma att stanna
kanske minst en timma.
Nu var visserligen Port Said inte en kinastad med
maskerade sjörövaresampaner, där en vit flicka nog
skulle kunna bli bortrövad som gisslan i
utpressaresyfte, vilket också någon gång skett. Men här fanns
äventyrare nog både kring de tre dockorna med deras
lägerhus och kajer — för att inte tala om i den stora
bazaren, dit nyfikenheten möjligen hade kunnat locka
henne. Här i den yttre hamnen, som bildades av
kanalens ändpirer, var det visserligen kinkigt nog att
kunna begå ett sådant rov som man alltmer började
befara. Men längre in och på vägen till själva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
