- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
47

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kurt gör sin djärva kupp numro två

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIRATERNA PÄ GULA FLODEN 47

skymmande buskarna och hörde i samma stund en
rost, som föreföll honom bekant, utbrista pä dålig
engelska:

— Ingenting som sker här på vägen till och från
Port Said kan gärna undgå er. Om ni inte sov som
stockar, skulle ni ha sett bilen, jag talat om, rusa
förbi här och även hur många, som kunde ha varit
i den.

— I natt har, som jag sagt, endast två bilar kört
förbi denna tull. Och båda kommande från staden —
och så nu er egen bil, som håller därutanför på
vägen.

Rösten, som först talat, hördes nu fortsätta, men
tydligen vänd till någon annan i rummet med det
öp-Pet stående fönster, varifrån de talande mycket tydligt
kunde höras, samt sade:

— Då, Enrico, kan jag inte alls förklara den här
saken och ändå är jag alldeles viss på, att jag inte
sett fel. Du kände ju också igen henne?

— Alldel es tydligt, hördes nu en tredje röst. —
Hon satt med huvudet tillbakalutat mot ryggstödet
och vid ratten satt den där pojkspolingen, som Ming
Tsu varnat oss för. I alla fall kunna vi inte stanna
här längre. Ty om jag inte räknar fel ha de redan
hunnit båten och därmed kunna vi vara sålda, om vi
inte maka oss undan i tid. Pietro och Bianca äro
säkert redan framme.

Utan att lyssna till fortsättningen fick Kurt, gripen
av en plötslig ingivelse utav det han hört, Alice vid
handen. Genom att göra en liten sväng kring andra
sidan om huset befann man sig åter på vägen. Som
Kurt förstått av det han hört, stod där verkligen en
bil och väntade. Sannolikt var den utan passagerare.
Ty de andra två i kvartetten från Cantonångaren —
Pietro och Bianca — voro ju redan på annat håll.
Och nu var det alltså att ännu en gång gripa tillfället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free