Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mästerskytten Kurt, och ett nattligt angrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
AXEL KERFVE
En hård knall svarade på denna hans tankegång.
I samma stund kom verkligen en kula vinande genom
verandan och som det tycktes mycket nära den plats,
på vilken han blivit stående, sedan han höjt sitt rop
och sedan skjutit.
Dödsdansen var således ännu inte slut.
På nytt lyfte Kurt sitt vapen och sköt — denna
gång inte mindre än två skott i följd.
Svaret blev ett genomträngande rop, i samma stund
som Kurt skyndade in för att få Willy med i leken.
Denne var väckt av skotten och stod verkligen i
begrepp att rusa ut. Ty vad han var, men rädd var
han inte. Han skulle just tända lampan, men Kurt
blåste hastigt ut stickan och viskade:
— Kom! Vi skola peppra dem från två håll. —
Underligt, att vi ännu inte hört mr 0’Brien komma
tillbaka. Han skulle ju bara göra en rond. —
Naturligtvis ha vi rövarepacket, flodpiraterna, här igen. Men
den här gången ska de bli både pepprade och saltade.
— I alla fall, måtte det inte ha hänt den hyggliga
irländaren något. Och hur ha vi det med de båda väktarna
vid lagerhuset?
— Kanske bäst att först smyga oss dit? sade Willy
frågande.
— Du sa’ ett ord!... Kom!... Vi hoppa ned här
och krypa sedan på alla fyra... Tag revolvern mellan
tänderna... Det här var just en historia i min smak.
Få vi nu bara med oss irländaren, skall snart fläsket
vara stekt åt det där följet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
