- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
101

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Stryparna från Gula floden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIRATERNA PÄ GULA FLODEN 101

par stöddiga ryttarepistoler av grov kaliber ocli två
stora askar, som visade sig innehålla patroner. Vidare
fanns där en större bredbladig dolk samt en bajonett
— således en hel arsenal. Där fanns även en stöddig
och som det tycktes välfylld läderpung, ur vilken kom
ett metalliskt välkänt ljud, då den slängdes upp på
hordsskivan och ytterligare tillsnördes med en stark
läderrem, i det han uppfriskande utbrast:

— De skulle nog ha slickat sig om mun, om de
haft lukten på det här också. Men nu har jag
kanske mer än någonsin bruk för det själv. — Så äro vi
också snart klara med den här saken, men så mycket
mindre med om jag någonsin kommer åter. Se nu
själva till att ni få med er edra egna grejor, för om
det inte vill sig alltför illa vända vi Tsung Ming
ryggen på mycket obestämd tid. — Få se nu, hur vi ha
det vid stranden. Håll vapnen klara. Kanske skall det
smälla, innan vi hinna dit, men fram ska vi i alla
händelser, så att dansen kan börja på allvar när som helst.
Pat 0’Brien är aldrig den, som ger sig i första taget
och inte i det andra heller.

Kurt skulle velat sjunga samma visa. Men som
han aldrig var skrytsam av sig, gled han med Willy
tätt efter i irländarens spår. Denne hade nu kryat
till sig fullständigt, ocli fram gick det över stenar och
’’otter med en hastighet som aldrig skulle i mörkret
kunnat utföras av hans båda följesvenner, om de tagit
sig för att tränga fram där ensamma.

Plötsligt stannade jätten. Han sträckte hejdande
ut sina båda långa armar och så att de stoppade som
hade man stött på en fast barriär.

— Tsss!... Inte ett ljud!... Vi ha dem där nere.
Hör ni årslagen?... De hålla på att lägga ut... Skada
att det skall vara så becksvart. Annars tror jag att
vi härifrån skulle kunnat få fint korn... Men vänta,
ni- snedögda stryparegulingar! Om inte förr traffas vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free