Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Lurande faror på vägen till rövareligans Eldorado
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
AXEL KERFVE
förekommit som -värdinna, tydligen till den kinesiska
gästens odelade belåtenhet, som denne också visat med
ett otal blickar och småleenden. Att Alice hade
funnit honom även denna gång som annars tidigare mest
se ut som en apa, som en ful orangutang, var en
annan sak. Men nu på kontoret gick han helt upp
i vad de tre från Tsung Ming återvändande hade att
berätta.
Härunder inträffade det märkliga, att han sade sig
aldrig ens hört talas om de båda hung hutzerna Pen
Tsu och Lin Tso från Gula floden. Naturligtvis kände
han ändå mindre till konsulns reskamrat från London,
mr Tom Clark! På sin brutna engelska försäkrade han
detta flera gånger och skulle, som det tycktes, helst
velat tvivla även på de många strypningarna den
omtalade natten två dygn tidigare, innan detta samtal ägde
rum. Men han måste dock medge, att de berättande
gärna inte kunde komma med rena fantasier, på samma
gång som han även ville medge, att hans landsmän
sorgligt nog under det nu pågående upproret ofta gingo
för långt i snikenhet och plundringsbegär. Ingen skulle
som han velat se det »gamla goda förhållandet»
återvända och han menade även, att därhän skulle det snart
även komma att gå.
Då compradoren lämnat kontoret, sade irländaren
rent ut, att den mannen skulle då han inte vilja ha
varken till vän eller ovän. Tsi Chuang visste mer om
Gula flodens hemligheter än han ville ut med. Han
kände säkert till de båda stryparna därifrån lika väl
som han kände den sig till diktator uppsvingade för
detta rövarehövdingen Chang Tso Lin, sonen till en
danserska och en kuli. Men han hade nu sina orsaker
att inte medge detta inför åtminstone konsuln och
dennes folk. Och man skulle få se att detta stämde.
Konsuln bara skakade på huvudet. Vad man nu
brådast hade att göra var att förskaffa sig till fakto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
