- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
136

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Med räddande »flyg» mot nya äventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

AXEL KERFVE

passagerarna genom beskjutningcn blivit dödade eller
svårt sårade.

Särskilt Alice var mycket missnöjd med att hon
inte fick vistas uppe på däck. Hon skulle med sin
väninna dessutom gärna ha velat se sig om litet i
Kaifong, där hon aldrig varit förr. Med det starka
skydd, som hon nu hade, ansåg hon en dylik hastig
visit inte det minsta farlig. Hon kunde ju om ej
annat få med sig både Kurt och Willy. Kurt litade
hon alldeles särskilt på. Han var pigg och rapp som
vanligt, medan Willy börjat se alltmer inbunden och
melankolisk ut, där han långa stunder kunde sitta
och betrakta henne — som han nog trodde — i smyg.
Ja, det var inte utan, att hon börjat tycka det bli
ganska tråkigt i hans sällskap, och att han då ofta
suckade och såg rysligt högtidlig ut utan minsta
anledning. Inte heller tycktes han intressera sig för
annat än henne och talade mest om, att man snart
mätte komma till England igen, så att han finge börja
sin officerskurs. Varvid Alice spetsigt nog mer än en
gång antydde, att till militär passade han nog
mycket litet. I-Ian skulle säkert passa bättre till en
drömmande skald. Vilket också hennes väninna, Beth, tyckte
och — hemligt önskade!

Nej, då var Kurt bättre i Alices smak. Kurt
valen pojke med ruter i och som pojkar skulle vara.
Aldrig såg han heller drömmande ut. Pigg och vaken,
ville han alltid vara med där det kunde gälla något,
och säkert skulle han klara sig vart han än kom.
Han skulle säkert bli just en sådan man, som tiden
krävde och i vilken allt drömmande och all
sentimentalitet måste ställas på avskrivning. Det tyckte hon
själv, och det hade hon också hört sin far framkasta
på tal om Kurt. Om Willy hade han aldrig sagt något
alls.

Och där satt man under däck långt fram på för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free