Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolportörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det pratades allmänt att det skulle sluta med
giftermål.
Detta hade gumman tigit om i sina brev —
fast han hade nog märkt att hon låtit mer
gudsnådlig än förut på sista tiden. — Jädrar i det!
tänkte August, medan de båda stegade Götgatan
framåt.
Så slunko de in på Svea och skulle ha sig
en bit i matsalen. Där var tjockt med folk och
från kaféet hördes redan stim och skratt. De
började äta, fingo ett par supar och skulle just sätta
sig, då Johan Fredriksson plötsligt spetsade
öronen och gjorde tecken åt August.
— Jädrar, här blir liv i luckan — jag tycker
jag känner igen ett par röster härute i kafét!
Och Johan gick fram till kafédörren och kikade
genom bokstäverna i det mattslipade glaset. Han
blev röd i ansiktet av iver.
— August, hörru, härute har du styvfar din,
kom och glutta här! D’ä den där svartskäggiga
som just håller fröken om livet. Och punsch
dricker de, å röda är de i fjäset!
Mycket riktigt, där sutto två herrar i svarta
bonjourer och nojsade med uppasserskan och hade
punsch i ishinken och en halv konjak på brickan.
— Är dom där läsare? frågade August med
skäl.
— Jo, dä just kolportörerna hemifrån. Kom
nu och säg om vi inte hade tur! Och jag som
ville gå på Stången! Här tror dom de är säkra
för Haröbor, förstås!
August hade redan ett beslut i görningen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
