Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kort levnadsbana så snart det blev annat väglag.
De stannade och rådgjorde, och under tiden
avlägsnade jag mig med den halfotade skomakarn
under armen.
Han uttömde sig i tacksägelser. Han
beklagade, att han inte kunde bjuda på en klar, för
litern hade gått sönder under slagsmålet, men
om jag hade några skor att halvsula, skulle han
göra det alldeles gratis, för hade jag inte kommit,
så hade de gjort honom rakt olycklig.
Jag följde skomakarn till hans stuga och såg
till att han fick låst om sig, och gick hem.
Dagen därpå såg jag de båda matroserna och
talade vid dem. De voro hyggliga pojkar och
bådo om ursäkt. — Men hade det varit någon
annan, så jädrar — — —
Någon vecka efteråt hade jag verkligen ett
par pjäxor, som behövde halvsulas. Jag skickade
dem till min vän skomakarn.
Om två dagar infann han sig med dem och
lämnade samtidigt en räkning på 5:75. Han tog
mera än i Stockholm, den tusan!
Men han kände sig säker, ty av spåren, som
gingo ut från min förstubro, såg jag att han nu
var försedd med bastanta broddar.
Tacksamheten reste vården, stod det på gamle
kapten österbloms gravsten. Men det var
tacksamhet för att han dog, ty han hade lurat redarna
under tretti långa år.
På den breda vägen behövs inga broddar.
Men skomakarns väg var en smal och kullrig
bygata. I februari.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
