Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars - Trutklippans fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en klippa i havet. De små stickande ögonen
under röda ögonhår talade sitt tydliga språk, de
väldiga rödludna kindknotorna, det okänsligt
formade örat, ur vilket en röd hårtofs stack ut,
det röda skägget, i vilket gula tänder lyste till
ibland och den hårda pannan, mannens stämpel
var skarp och klar. Och den lilla hopkrympta
människan vid hans sida med sina tio ungar skulle
väl också kunna berätta, om hon ville.
Runt omkring oss stodo barnen och stirrade
med vidöppna ögon och gapande munnar. Vårt
besök var en epok i deras liv. De två minsta
började plötsligt gråta. Situationen blev dem för
överväldigande.
— Ut med ungarna! sade fyrvaktaren. Jag
tror du glömmer kaffet för resten! Herrarna får
ursäkta, att de inte har folkfasoner, men de ser
ju aldrig någon människa.
Snart sutto vi vid kaffekasken och pratet var
i full gång. Vi talade om fiske och sjöfågeljakt,
segling. Hustrun satt i rummet bredvid. Jag såg
henne genom den halvöppna dörren och
observerade att hon ibland skrattade till, ett kort,
underligt, liksom dött skratt.
— Skall inte frun dricka kaffe också? frågade
jag.
— Jo, om herrarna vill så — kom in,
Charlotte! ropade fyrvaktaren. Hon kom in och satte
sig liten och försagd vid dörren. Vi fortsatte
samtalet och hon började skratta igen. Vid den minsta
obetydlighet kom det där skrattet och nu lade
hon inte band på det. Då hon satt i andra rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
