Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Johannas grind och kommit överens om att
ingen av bröllopsgästerna skulle få beträda gården
utan att bli omkullslagen.
Alltså ställde de sig i grindhålet och började.
Nu äro rospiggar ett släkte, som tåla mycket
innan ilskan rinner till. Det hela uppfattades som
ett lyckat skämt och gamla och unga, flickor och
gummor, läto slå sig i mark, särskilt som det
skedde under till det yttre vänliga åthävor. Men
så kom skeppar Sjögren, liten och fyrkantig och
stark — och när Jannes Maris Henning skulle
lägga honom, så sa han: — Va i helskote tar du
dej te, gösse? och så fick han tag i maten på
Henning och lyfte honom och lade honom i så han
sprattlade som en abborre kort innan han dör. Och
så var den ur leken. Och bror hans, Emil, rusade
på Sjögren och fick sig en torvel så han såg en
hel regnbåge för ögonen — och så slutade skojet
med kullslagningen.
Men pojkarna gav sig inte ändå. De togo
sig slurkar ur de medhavda flaskorna och drucko
mod och kraft och började göra kalvhopp och
slogo ihop händerna och klackarna och gjorde
värmlandskast och valsade ibland
krusbärsbuskarna och tjoade så det gav eko mot Örberget
— och spunno nya ränker.
Det mörknade efter hand. Nu åto de där
inne och drucko brännvin och öl och lantvin och
ingen tänker på oss längre. — När de börja bli
söpna, så går vi in som om ingenting hade hänt!
Mitt emot förstun låg sängkammaren,
brudgemaket. Jannes Maris Henning, yr än efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
