Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monken och Kongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1
Rallarna voro som kalkade i ansiktet. Men
gumman Malla fick liv.
Hon sa: — Om I nu tiger för er kristlia dö,
pöjka, så kan vi bli rika som troll!
Och hon närmade sig sängen för att gripa
sedlarna som stucko ut ur Monkens mun.
— Rör’an inte, kärngfaen! skreko rallarna.
— Å, nu bits han inte, kräket! Ä I rädda?
— Äss du rör gubben, så blir du lika dö som
han, de svarar vi för!
— I mor, rör’an inte! bad dottern.
— Kräk ä I, d’ä va I ä, gamla karer, som
inte tar dä som bjuss! gnisslade gumman. Men
nu går I ut å härifrån, så ja får hänga opp lakan
för fönstert å stänga, tess ja har fått bu te
Kongen i möra bitti, för d*ä väl hanses närmasta — ut
mä er, byke!
— Nää, du kärngfaen, nu lurar du oss inte!
Nu går vi ner i stuva å en går ätter
fjärdingsman å så håller vi vakt tess dä bler utrett å
skrevet, för om en kan va lite söpen iblann, så
nåra tjuva ä vi inte för dä!
Och därvid blev det.
Fjärdingsmannen och flera till kommo i ottan
och där blev undersökt. Mer än tjugutusen
kronor hittades insydda i hans gamla paltor, och en
obetydlighet hade han lyckats äta upp, vilket
visade sig vid obduktionen. Han hade dött av
kvävning.
Varför hade han då försökt äta upp sina
pengar?
Kyrkvärdsmor i Ekarp, vilken var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
