Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Guldhavet - Vem betalar läppstiftet, lilla vän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppslag. Så kom jag att tänka på Calle Möller. Och
ringde honom.
— Hör du, jag är i knipa för en båt. Kan du
säga, hur jag ska göra?
— Ja! Det är väl inte omöjligt att ordna! sade
han med sin stillsamma, alltid lika lugna röst. Jag
kan ju skjutsa dig i min båt.
— Du?
— Ja, har du nånting emot det?
— Nej, det vill jag lova. Är båten i sjön?
— Nej. Men det ordnar vi.
Ja, så ordnades det. Och så var det sjökläder hos
Groll vid Järntorget: grova skor och strumpor,
tjocka kalsonger och skjortor, skinnväst och Gud
vet allt. Och så proviant. Och olja och bensin.
Och söndagen den 14 maj i strålande sol och frisk,
blå N. O. låg "Nuka Hiva" förtöjd vid en av
Slussens gungande pontonbryggor, nymålad, vit och
elegant, fotografer, tidningsmän och filmfotografer
trängdes vid relingen, folk stod packat uppe på
kajerna, och äntligen kastade vi loss, backade ut på
Strömmen, vände stäven mot öster, mot havet och
försvunno med ett djupt befrielsens andetag ur
Stockholms åsyn.
Men där jag satt på akterdäck och såg den mot
vårhimlen sedan några år allt högre stigande
konturen av vita funkishus, som börjat ge Stockholm en
internationell storstadsprofil, och mot raderna av
unga kvinnor i silkesstrumpor och de mest kuriösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>