Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Guldhavet - Svenska flaggans kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vikar och fjärdar. Det sträcker sig åtta mil ut till
Sandhamn, ja, det går än längre, ut till Nassa,
Björkskärs och Norrpada skärgårdar i norr, Landsort i
söder, det går halvvägs till Uppsala och nästan fram
till Södertälje.
Aldrig förr har Sverige sett en sådan
stadsexpansion. Och detta gäller för övrigt inte bara Stockholm.
Det gäller snart sagt varenda stad i landet, men i
Stockholm och dess omkrets har man hela detta
moderna Stads-Sverige i en enda övermäktig och
häpnadsväckande symbol.
Så sticker man till havs norr ut vid Arholma, och
Ålands hav öppnar sig. Det är en annan värld med
ens. Dörrarna slås upp, på något vis, till den
obönhörliga verkligheten i hela dess storhet, verkligheten,
där det gäller liv och död. Villorna äro med ens som
bortblåsta, likt blomfjun från ens rockuppslag, de
eleganta mahognybåtarna ha stoppats in i sina
fodral, här passa de inte. Det är röda och grå
sjöbodar, primitiva bryggor med stenkistor, det
förefaller från hedenhös, mossiga fiskarstugor, fyrar av
gråsten och betong, en låg kustlinje som en oändlig
logglina, släpande ur evigheten, och i stället för
sommargästbåtar är det allvarliga bogserbåtar, bolmande
ut långa, svarta rökmoln och långsamt halande fram
två, fyra, sex pråmar eller 8—10,000 sågtimmer i
kättingsurrade ramflottar. Eller är det avriggade
ros-piggar och sandkilar med last av bensinfat, kalksten
eller mjölsäckar. Deras forna majestätiska rigg har
gått all världens väg alldeles som forna tiders plyma-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
