Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Regeringen är okunnig! - Regn och sjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon, jag har inte så mycket makt som kan läggas
på min lill fingernagel, och den är dessutom ovanligt
liten. Jag kan bara berätta som det är. Men det
kan jag!
Vi styrde till havs, nu gällde det Norrbyskären,
denna Frans Kempes fantastiska industriskapelse
mitt ute i Bottenhavet. Men natten stod på, luften
var grå och regndisig, det var två timmars beräknad
gång ner till Norrbyskären och ett vatten som själva
den Onde. Bara sten.
— Den, som kommer här i snötjocka och tappar
kursen, han stannar! sa Jansson.
Det är ett av de farligaste passen på hela
Norrlandskusten.
—• Och vid Holmön står alltid dimma! tillade han.
Men vi ville ut och åtminstone se havet, nu hade
vi sett oss trötta på människor, och så lade vi fast
vid Bredskärs lotsbrygga, där vi hade fri sikt rätt
ut mot horisonten och hörde havet sjåsa om uddarna.
En pigg lotslärling hjälpte oss göra fast, det var rätt
besvärligt för sjöhävningen, vi måste skifta, men till
sist lågo vi fast för gott. Då var klockan 9,05 e. m.
Calle Möller ville sticka åt honom en slant, enligt
svenskt maner.
—■ Ä, skrattade han. Vi människor är väl till för att
hjälpa varann! Fast ibland kan man ju bli förbaskad,
när folk bara fordrar och inte säger tack en gång.
Det var underbart här ute. Naken grusstrand,
stigande mot en låg vitgrå rullstensås med några glesa,
mariga granar. Två bryggor rätt ut i vattnet med
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
