Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Regeringen är okunnig! - Hur Guldkusten avfolkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltsammans i ljuset av detta obeskrivbara, rena, vita,
som tycktes vara en återglans av det ljusa, glänsande
virket i den närbelägna brädgården, av de skimrande
björkarna i parken och en doft av friska och kådiga
bräder, av rabatternas rosor och reseda och vasernas
liljekonvaljer.
Detta allt, det sjunker nu också bort i minnenas
värld med den gamla Guldkusten, där sågverksdöden
går fram. Nu blir det funkis och kokvrå.
Men nu sutto vi där i alla fall till bords, Calle och
jag, eldröda i ansiktet av havsluft och sol, och till
smörgåsbordet hade serverats gravlax, årets första.
Inte de tjocka oaptitliga skivor, som serveras på
Stockholms restauranger, utan som gravlax skall
serveras, i glänsande, fasta, nästan bladtunna skivor,
man tycker nästan genomskinliga som glas. Så äter
man lax i Norrland, och då är det vår.
Sen satte sig Calle vid flygeln i salongen och
spelade och sjöng, men förvaltar Lindström och jag
gingo igenom Guldkustens bekymmer, ute på
blomsterverandan, medan vårkvällen stod disig och
blick-stilla mellan björkarnas stammar och havet skymtade
därtill.
Följande morgon gick så undersökningen lös, med
intervjuer och dessutom besök inne på fastlandet hos
en gammal man, som varit med från Norrbyskärens
första dagar och där varit den största makten
bredvid "doktorn" själv, och "doktorn" var Frans
Kempe, Guldkustens stora monumentalfigur.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
