Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Jobbar-Sverige - Lite kallt Norrlandsvatten på Stockholmshögfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nytt över hela linjen. Och så framträdde även
Guldkusten, inte minst Örnsköldsvik, jämte Östersund
säkerligen för närvarande den livaktigaste staden i
Norrland.
Hela den monumentala infarten — mil — från
Bottenhavet är på båda sidor prickad av villor, och
när vi, klockan 10,04 på kvällen, angöra kajen,
ligger den lilla staden — 6,000 inom stadsgränsen men
över 12,000 runt stadsfjärden med dess industrier •—
i violblå skugga och med rödglänsande
solnergångs-vatten mellan höga branta berg, vilka bilda den kittel,
som är hamnen. Här var för ett halvt sekel sen en
liten köping med några sågverk, men säg nu till de
goda örnsköldsviksborna, att inte staden är den
blivande främsta i Norrland, och ni ska få höra! Så
ska det vara, och därför är Örnsköldsvik bra.
En stockholmare, som kommer dit med någon av
de vita Sveabåtarna, vad tänker han, vad förstår han
av det han ser? Låt mig ge honom en liten
handledning.
Ute vid stadsfjärden på södra sidan ligger en stor
fabrik. Det är Alfredshems sulfitfabrik och
Treetex-fabrik, tillhöriga Kempekoncernen, vars domäner
sträcka sig från denna stad långt uppåt Västerbotten,
och där ute sitter jag i den glödheta majmorgonen på
kontoret med ingenjörerna Th. Wennerlund och R.
Kempe och fortsätter den diskussion om Guldkustens
industriella framtidsproblem, som jag börjat med
Olsson på Husum. Här når denna diskussion sin
avslutning.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
