Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fiskar-Sverige - En museihamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla sin urkaraktär. Det var en museihamn! Den
levde kvar i nuet som en bild av, hur det varit i
forna dar.
Här hade jag nu den bästa bild jag kunde begära
av vad det var som Fiskar-Sverige hade att arbeta
med. Det var att göra om ett museum, ty det var i
stort sett den karaktär, som utmärkte alla dessa från
äldre tider kvarlämnade fisklägen, till en levande,
rationellt konstruerad fabrik.
Det var rationaliseringsprocessen bland
Guldkustens fiskhamnar, direkt svarande mot
rationaliseringsprocessen inom dess industri, varken mer eller
mindre.
Jag önskade därför höra, vad människor i en sådan
här museihamn egentligen tänkte, så jag frågade
först:
— Nå. Nordqvist i Ulföhamn, det är väl en
duktig karl?
— Ja, nog är han duktig! skrattade man, men
glatt och tydligt uppskattande.
— Och pigg som bara katten! sa jag.
—• Jaa, skrattade man omigen och ruskade på
huvut, bara blott han inte är för pigg. Han tro, det
ska gå som en dans, allting, han.
— Det är enda sättet, gubbar!
— Jaa! Kan nog vara!
—■ Är inte organisationen bra, kanske?
—• Jo, för all del. Visst är han det. I princip, vill
säja. Men det gäller, förstås, till å hitta på former,
15. —
Nordström, Sveriges Guldkust. 1.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
