Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fiskar-Sverige - En museihamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Så nog må Nordström tro, att det finns det vi
ha å tänke på, och äre så det ska bli nån framfart
för strömmingsfiske här i Norrland, så nog tör dom,
som makten ha, få tänke på oss åtminstone så pass
som på fischarna söröver, där dom ha’ne bättre än
vi — kanske inte minst därför att dom ä bättre
omhändertagen !
Det var ord och inga visor, det! Och här hade jag
omigen denna eviga, olycksaliga motsättning mellan
Norrland och Sydsverige, denna motsättning, vilken
måste bort, helt enkelt därför att den ligger som ett
kräftsår och fräter på den nationella enigheten och
därmed på den nationella effektiviteten.
Vart jag kom på Guldkusten — till städer,
samhällen, industriplatser, landsbygd, fisklägen, vilka jag
talte med: kommunalmän, handlande, industrimän,
industriarbetare, ämbetsmän, tjänstemän, bönder,
fiskare — överallt samma melodi!
Hur länge skall detta Sydsveriges nationella
förräderi få fortgå?
Skall då aldrig den nationella rättskänslan, den
nationella stoltheten och i sista hand det viktigaste
av allt: den verkliga nationella framåtandan vakna
och ta itu med det stora verk, som till sist måste
realiseras, om Sverige skall ha en framtid att se emot
med tillförsikt och glädje, rationaliseringen av hela
landet, till hela nationens båtnad?
Med den frågan lämnade jag i tung luft och
hotande regnväder Guldkustens kanske mest
utpräglade museihamn, och då var klockan 2,50 e. m.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
