Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Vraket - Vad Arbetar-Sverige fått ärva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetare, ja, nästan vanliga "busar", resa sig och
lägga sig i det kommunala. Det var en fullständig
chock! Det var en förskräcklig tid, i själva verket
mycket värre än den nuvarande.
Jag kan från min egen barndom i Härnösand
minnas, hur jag, själv överklassarbarn och van vid allt
det gamla, reagerade, då den förste arbetaren kom
in i stadsfullmäktige. Man hade ju aldrig kunnat
tänka sig stadens fäder annat än i form av pompösa
farbröder med runda magar, guldklockkedja,
bonjour, päls, hög hatt och med den där alldeles
specifika lilla beundrade glansen i härskarögonen, som
man trodde vara den ironiska vishetens högsta höjd
men som i själva verket bara var lite latin och mycket
middagar (för att ej tala om supéer och virapartier!)
— och så kommer där en mager, reslig, rak, ja, stel
man i mörk kavajkostym, blek, med korta mustascher
och ett litet pipskägg, djupa, allvarliga ögon och
stilla sätt. Samt filthatt! Och blir stadsfullmäktig!!
Vad var han ? Man skakade på huvut och sa:
—• Ja . . . nånting vid mekaniska verkstan!
Jag minns mycket väl, hur noga jag beskådade
honom och begrundade hans allvarliga utseende, då
jag mötte honom på stån. Det var något gåtfullt,
obegripligt över honom och över det hela, i mina
unga och oerfarna ögon. Arbetare! Det var folk, som
man kallade du och gav en sup, en slant, ett par skor!
Och nu var han på något sätt "herre". Av någon
oförklarlig anledning fick jag ett slags skygg
beundran för denne man, han har ofta under årens
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
