Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN 15
»Och du då?» frågade flickan med tindrande ögon.
»Hm, jag kommer och hälsar på er. Nå, min flicka, är
du nöjd?»
Elviras ögon stodo fulla av tårar. Hon slog armarna om
Bromérs hals och viskade:
»Gud och du äro ändå bra goda mot mig, och dadda
med. Vira skall aldrig mer bli obeskedlig.»
Därpå flög hon bort till Lotta, för att under högljutt
jubel meddela henne den stora nyheten. Bromér följde
henne med ögonen och tänkte:
»Jag har gjort rätt; flickan behöver frihet och lantluft.
Men icke nog härmed, hon behöver även uppfostran. Dock,
det blir först när hösten kommer, jag skall tänka på den
saken.»
*
En vecka därefter finna vi Elvira och Lotta
inackorderade hos änke-prostinnan Sabina Brogren på Altorp.
Altorp hade ett ovanligt vackert läge, med utsikt åt en
av Saltsjöns större fjärdar. Den lilla gården var omgiven
av furuskog, björkhagar, höga berg och grönskande ängar.
Prostinnan Brogren, som sedan några år var änka,
bebodde ett litet änkesäte, som prosten inköpt åt henne. Hon
hade beslutit att genom inackorderingar och inrättandet av
en helpension för flickor vinna så mycken tillökning i sina
små inkomster, att hon kunde bekosta sina båda söners
studier.
Elvira och Lotta voro de första inackorderingar hon
hittills fått. Det var först mot hösten hon väntade att genom
överste Stangenskjölds på Timasjö rekommendation
erhålla icke mindre än åtta feminina helpensionärer. En
lärarinna var också engagerad till slutet av sommaren, och
vår prostinna beräknade, att hon borde kunna få ännu
flera elever, bara hennes uppfostringsinrättning bleve känd.
Prostinnan Brogren var ett ganska förslaget fruntimmer,
till karaktären varken bättre eller sämre än flertalet av
sitt kön. De mest framstående dragen hos henne voro
egennytta, beräkning och nyfikenhet. För övrigt var hon
god till husbehof, pratsam och driftig ,samt i det alldagliga
livet vänlig mot sin omgivning, utan att hysa tillgivenhet
för någon utom för sönerna och sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/1/0013.html
