Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
17
och summan blev, att ingen annan än Lotta kunde vara
Elviras mor, ehuru det icke fick bliva känt.
Prostinnan fann det »löjligt», emedan hon tyckte, att
klädmäklaren Bromér gärna kunde gifta sig med Lotta;
något som hon försökte på fint vis göra begripligt för
denna, men vilket Lotta likväl ej låtsade förstå.
Nar nu prostinnan Brogren fått klart för sig, huru
förhållandena voro, blevo grannarna ämnet för samtalen
mellan henne och Lotta.
En dag hade hon yttrat: »En av mina närmaste
grannar är ägaren till Timasjö ...»
»Timasjö», upprepade Lotta och såg upp från sitt
arbete; »ligger det här i närheten?»
»Alldeles här bredvid; det är Timasjö park, som stöter
till min björkhage. Känner jungfrun till egendomen?»
frågade prostinnan och tittade över glasögonen på Lotta,
som icke hade sin vanliga min.
»Jag har hört talas om den», sade Lotta och återtog sitt
arbete.
»Brukspatron von Harlen har rått om den förr, och då
var där några veckor på sommaren stora förlustelser.
Brukspatronen med sina vackra döttrar — han var
änkeman — brukade alltid fira midsommaren på Timasjö; men
eljest bodde han på sitt bruk Forsvik i Roslagen. Nu,
sedan brukspatronen bosatt sig utrikes, har översten fått
Timasjö och övertagit Fors vik.»
»Är det om överste Stangenskjöld prostinnan talar?»
inföll Lotta.
»Alldeles; känner jungfru Lotta honom?»
Prostinnan tyckte att Lotta såg besynnerlig ut, och det
kunde icke slå felt, att hon hade reda på något, som
rörde översten.
»Jag känner icke överste Stangenskjöld; men jag har
hört talas om honom», svarade Lotta.
»Helt säkert som en mycket besynnerlig människa. Är
det icke så?»
Lotta böjde jakande på huvudet.
Prostinnan fortfor, då hon icke erhöll något mer
upplysande svar:
»Det säges, att översten friat till brukspatronens båda
döttrar. Den äldsta först, och sedan alla togo för avgjort,
2 A Gttld ock namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
