Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN 19
undrade, om de där »gossarne» skulle bli trevliga
lekkamrater eller icke. Att de voro dubbelt så gamla som hon,
var något, varpå hon alldeles icke kom att tänka; utan då
prostinnan talade om sina »gossar», slöt hon, att de borde
vara hennes jämnåriga.
Äntligen syntes båten.
»Ack så roligt!» tänkte Elvira och blickade med spänt
intresse på farkosten. Ju närmare den kom, desto mera
lutade hon sig över barriären, för att taga »gossarne» i
skärskådande. Nu återstodo endast några famnar, och
båten var vid bryggan; men innan detta inträffat stod Elvira
på huvudet i sjön. Båt, »gossar», allt var försvunnet, och
hon famnades av böljorna. Elvira tog för avgjort, att det
var slut med henne; men i nästa ögonblick var hon åter
lyft över vattenytan och befann sig i båten. Nu tycktes
det henne, som hon behövde luft för lungorna; hon började
också skrika med full hals och av alla krafter. Den
förskräckelse, hon erfarit, ansåg hon sig icke böra behålla för
sig själv, utan meddelade den nu åt andra på ett ljudeligt
sätt.
Lotta, som satt på förstugubron, kom rusande ned till
bryggan i hack och häl efterföljd av prostinnan, som hade
det stora vita förklädet fullt av nyss torkade skorpor. Vid
åsynen av den våta, skrikande Elvira släppte prostinnan i
häpenheten förklädet och skorporna, rusade med förtvivlad
fart ned i båten och över den yngste sonen, som satt kvar
där.
Sålunda mottogos herrarna Brogren, den ena fiskande
upp Elvira och den andra översvämmad av fru mammas
skorpor; båda högeligen förargade över den skrikande
ungen, som vållat, att den äldste vätte ned sina vackra
sommarbyxor, och att båda gingo miste om mammas välkända
skorpor.
Lotta, lika förskräckt som Elvira själv, ryckte till sig
sin älskling och bar henne upp, fullt förvissad att det
oväntade kalla badet skulle hava farliga följder för flickans liv.
När Elvira efter detta äventyr fick göra bekantskap med
Carl och Fredrik Brogren, fann hon till sin obeskrivliga
ledsnad, att de omtalade »gossarne» voro långt framom
henne i år och även förstånd.
Den äldste, Carl, var hela åtta år äldre än hon, lång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
