Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
123.
finner de band, som förena oss, utgöra en börda, under
vilken jag suckande framsläpar mitt liv.»
»I sådant fall skall du helt säkert icke draga i
betänkande att upplösa ditt äktenskap?»
»Det låter, min vän, som om du icke kände min
karaktär. — Genom mig blir vårt äktenskap aldrig upplöst. Det
haltlösa i min husliga sällhet behöver varken markisinnan
eller andra känna. Jag hoppas dessutom, att min hustru,
ehuru fullkomligt obekant med de högre kretsarnas
seder, likväl skall hysa aktning för det namn, hon
eftersträvat. Detta är också det enda, jag fordrar av henne.»
»Men kanske skall just detta enda bli ganska svårt»,
invände Sidney. — »Då hon saknar kärlekens lycka, blir det
förlåtligt, om hon glömmer denna aktning för att fånga
den sällhet, hon förgäves sökt vid din sida.»
»Du glömmer, att den, som gift sig av högmod, icke
gärna kan äga något hjärta. Lysa och fördunkla, se där
hennes åtrå!»
»Du bedömer henne lika orätt, som du för en stund
sedan bedömde markisinnan. Lady Casterton har mer hjärta
än de flesta andra kvinnor.»
»Du vill således nödvändigt inbilla mig, att hon skänkt
mig sin hand av kärlek? I sådant fall uppstod hennes
böjelse helt plötsligt, eftersom vi icke varit tillsammans mer
än tre gånger, då jag fick hennes ja.»
»Om det endast var för namnet, varför tog hon då
icke mig, när jag bjöd henne min hand?» yttrade Sidney
med fast röst.
»Har du bjudit Elvira din hand?» utropade Edvin.
»Ja, det har jag; men hon avslog mitt anbud.»
En paus uppstod. Edvin avbröt den.
»Och varför gjorde du det?» frågade han.
»Därför att jag älskade henne. Och nu, Casterton,
sedan iag sagt dig det, bör du inse, att något starkare motiv
än fåfänga och högmod fäster henne vid dig. Jag är
fullt förvissad, att hon älskar dig, att hon plågas av en
hemlig oro över att icke vara älskad.»
»Du bedrager dig», avbröt Edvin. Stolarna skötos från
bordet, och i detsamma inträdde en betjänt, bedjande
mylord vara så god och besöka markisinnan, emedan hon
önskade tala vid honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
