Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 123.
»Jag har väl vågat det, som var ännu djärvare», sade
Elvira med ett besynnerligt leende. »Dock, det hör icke
hit. Vår avresa härifrån var det jag önskade avhandla.
Ni ämnar er till Casterton, är det icke så?»
»Jag hade tänkt, att vi där skulle tillbringa någon tid.»
»Fi, mvlord; ni har då ämna? etrakta vår förbindelse
såsom ett verkligt äktenskap?»
»Jag har väl icke kunnat betra...» den som något annat
än den är», yttrade Edvin och såg på Elvira med ett
uttryck av stigande förvåning.
»Det är ett misstag, mylord. Den är ej, vad den synes
vara, emedan vi icke äro ett par makar, utan endast ett
par personer, som av världslig beräkning förenat våra
öden. — Ni för att uppfylla er tants önskan, jag för att
erhålla ett namn. Vi äga ingenting gemensamt mer än
namnet och det vore ett grymt tvång å ömse sidor att
leva tillsammans. — Min avsikt är att resa tillbaka till
Sverige för att återse min far, som, enligt det brev jag i
dag mottagit, lär vara mycket sjuk. — Ni reser vart er
behagar, och vi mötas i London nästa år, i slutet av
augusti, för att enligt er tants önskan, tillbringa en månad
där och spela rollerna av man och hustru.»
»Är detta ert hjärtas önskan?» frågade han.
»I annat fall hade jag ej framställt den.»
»Och skälet?»
»Mylord, det ligger alltför nära att behöva påpekas. Jag
har fått ett namn, ni en hustru eller, rättare ett medel att
komma till förmögenhet. Jag skall samvetsgrant vårda
det namn, ni anförtrott mig, och ni skall återfå lady
Casterton, när hon behöver uppträda hos markisinnan ; men det
vore en grymhet om vi nödgades framsläpa år ut och år
in vid varandras sida, utgörande en tryckande börda, den
ena för den andra. Nu däremot är ni fri och kan resa
världen omkring, njutande av en kosmopolitisk tillvaro,
under det jag får vistas i mitt kära fosterland.»
Edvin förblev en lång stund tyst. På de rynkade
ögonbrynen och de sammanpressade läpparna märktes, att
Elviras ord sårade hans manliga stolthet. Han behövde flera
minuter för att bli herre över den harm, han erfor, så att
den ej skulle förleda honom till uttalande av ord, vilka han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
