Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
den jag endast få gånger fått höra, och av vilken alla
tjusats.»
Elvira blickade upp till Edvin. »Vet ni», sade hon, »vad
som förvånar mig, då jag hör er? Jo, att ni sysselsatt edra
tankar med mig. Jag trodde verkligen, att ni icke ihågkom
mig oftare, än när den första september inföll.»
»Är det efter er själv ni nu dömer mig?» frågade Edvin
och fattade Elviras hand.
»Jag dömer efter ert handlingssätt», svarade Elvira, utan
att draga bort sin hand.
■»Mitt? Varför icke hellre efter ert eget? Låt oss
tänka efter ...»
»Jag ber om ursäkt», yttrade en len röst, och Armida
kom insättande i salongen; »men jag har bestämt tappat
en annotationsbok här.»
Casterton släppte Elviras hand, och båda reste sig upp.
Det blev ett allmänt sökande. Armida var tröstlös över
förlusten och yttrade i sin förtvivlan, vänd till Casterton:
»Jag skulle icke för mycket gott velat förlora boken.
Den tillhör icke mig, utan har av våda kommit i min ägo,
och jag har just nu haft för avsikt att återsända den till sin
ägarinna. Det var den lilla annotationsboken, ni gav
Martha, och som hon lovade gömma tilldess ni och hon skulle
tnötas i Sverige. Jag var fast besluten att i morgon skicka
den till Skoggård. Martha anlände dit i går.»
Lörd Casterton kastade en missnöjd blick på Armida.
Elvira böjde sig ännu djupare ned för att hjälpa henne söka
och kanske även för att dölja den rörelse hon erfor.
Hastigt rätade Elvira upp sig och höll då i handen en liten
utsökt elegant annotationsbok.
»Är det denna?» frågade hon och räckte boken åt
Armida.
»Ack ja! Tack, tusen tack, goda Elvira!» utbrast
Ar-mida. »Jag känner mig helt lycklig över att hava
återfunnit den; ty mylord har i densamma skrivit en vers, som
jag icke velat att någon obehörig skulle komma att läsa.
Nu kan jag helt lugnt gå till vila.» Armida tryckte
Elviras hand, neg för Edvin och skyndade ut ur rummet.
Äter voro Elvira och Edvin allena; men om vid deras
förra mellan-fyra-ögon något liknande ett närmande varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
