Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 123.
»Åhjo, det kan mycket lätt hjälpas. Jag förmodar, att
grevinnan är inne hos den sjuka och stannar där hela
dagen; jag har därför lust att innan middagen göra en
promenad till Altorp och själv tala vid prostinnan i stället
för att skriva. Giv mig grevinnans brev; jag skall lämna
fram det; så får Johan fara raka vägen.»
Johan var mycket tacksam, och Armida mottog av
honom Elviras skrivelse till Carl.
Då hon åter blev allena, betraktade hon utanskriften med
svartsjuka blickar. Hon riglade dörren, tände ett ljus, och
sedan hon lyckats uppvärma förseglingen, så att den kunde
öppnas, tog hon ut innehållet ur omslaget. Det var tvenne
brev. Ett hade Carls handstil, det andra Elviras.
Armida uppvecklade först det sistnämnda och läste:
»Carl Brogren ! För att icke få en alltför dålig tanke
om er hederskänsla, måste jag antaga att medföljande brev,
som ni tillåtit er sända mig, blivit skrivet under en
sinnesstämning, då ni icke var fullt medveten om vad ni gjorde.
Skulle ni åter hava handlat med överläggning, så har ni så
djupt förolämpat mig, att ni aldrig skall förmå försona
denna skymf. Jag återsänder ert brev och ber er läsa igenom
det själv, så att ni klart må inse, att en man av ära icke
skriver så till en ’kvinna, den han är skyldig aktning.
Jag vill endast tillägga, att jag aldrig skall mottaga er i
mitt hus, och att varje skrivelse av er hand återsändes
oläst av
Elvira Casterton.»
Armidas ansikte uttryckte efter läsningen av dessa rader
på en gång den bittraste harm och den mest osminkade
skadeglädje.
»Ah», mumlade hon, »jag är således redan hämnad!
Han, som offrar sin kärlek åt alla andra, men glömmer
mig, han har nu blivit straffad. — Dessa andra försmå,
vad jag ville giva mitt liv för att äga. O, vad jag
avskyr dem !»
Hon räckte ut handen efter Carls brev till Elvira, som
hon genomläste och sedan, förmodligen av misstag, gömde
i sin byrå, varefter hon vandrade till Altorp.
Vid hennes återkomst till Timasjö hade allt antagit
9 A Guld och namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
