Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
123.
uppseende hon gjort i flera av Europas huvudstäder, och
man hade sig allmänt bekant, att, var hon uppträtt, hade
hon inkräktat tronen såsom behagens drottning. Hon ägde
därjämte ett namn, aktat och kärt för England, genom det
lysande sätt, varpå hennes man uppbar det inom
parlamentet.
Denna kvinna, som omgavs utav smickrets doftande
rökelser, var lady Elvira Casterton.
Om sorg eller vemod någon gång skuggat hennes panna
eller hemsökt hennes själ, så återfanns åtminstone nu icke
någon skymt därav på detta tjusande ansikte. Lady
Ca-stertons hela yttre var så sorgfritt, så blomstrande, så
leende, att man tyckte, då man såg henne, att hennes färd
genom livet måtte hava gått på idel rosor. Det föreföll,
som hade hon med välbehag njutit av de företräden
naturen och lyckan skänkt henne, utan att högmodas däröver,
endast fröjdande sig åt att vara skön, rik och i en upphöjd
samhällsställning.
Då hon uppträdde på ministerns bal, var hon åtföljd av
ett fruntimmer, omkring högst tre år äldre än hon själv.
Detta var, sade man, ladyns intimaste vän och förtrogna,
fröken Armida K—hjelm.
Ryktet, som vet så mycket, berättade även, att ladyns
vänskap för fröken K—hjelm från början varit
anledningen till brytning mellan lorden och hans fru.
Andra valsen var slutad, och då Elvira återvände från
den, tog hon plats i ett litet kabinett. I samma ögonblick
hon satte sig, stod Sidney framför henne.
Om Elviras ansikte uttryckte glädje och tillfredsställelse,
så hade Sidneys däremot en prägel av stränghet och allvar,
då han hälsade på henne.
Sedan de utbytt de första hövlighetsfraserna, yttrade han:
»Ett år har förgått, under vilket jag icke haft den lyckan
att sammanträffa med er, mylady; icke trodde jag, då vi sist
skildes, att jag skulle återse er under sådana förhållanden
som de närvarande.»
»Och varför icke?» utbrast Elvira leende. »Mig tycktes
att ett möte på en bal är det allra vanligaste av alla möten.
Ni kunde väl icke antaga att jag vid några och tjugu år
skulle avsäga mig att besöka dylika nöjen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
