Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
II
»Ni är grym, icke blott mot mig, utan ännu mera mot
er själv», utbrast Elvira.
»Om ni nu redan benämner mig grym, vad skall ni då
finna för ord för att uttrycka vad jag är, då ni får del av
det beslut jag fattat? Säkert skall ni anse mig för er
bödel, och ändå måste jag handla såsom jag anser vara min
plikt. Ni och jag hava varit gifta i nära fyra år. Med
fullkomligt förtroende till er heder och med aktning för
ert personliga oberoende gav jag er den frihet ni önskade.
Ni har missbrukat den.» -— Edvins röst blev hårdare. »Ni
har på allt upptänkligt sätt svikit det förtroende, jag visat
er, och kommit mig att inse, det ni är en kvinna utan
begrepp om heder ...»
»Håll mylord!» utropade Elvira och sprang upp.
»Förbliv stilla och hör mig!» sade Edvin och tvang
henne att sätta sig. »Ni har förlorat er rätt att tala, så
djupt har ni förfördelat mig. Er skyldighet är att tigande
åhöra mig. Jag vill ej hava någon förklaring; den jag
önskat erhålla, har ni givit, och jag antager icke något
urskuldande, utan jag fordrar att ni hädanefter inskränker
er till lydnad för min vilja.»
Elvira satte sig åter och tryckte de sammanknäppta
händerna mot bröstet.
Edvin fortfor: »Ni har blivit min hustru för att hämnas
på den, som svek er, eller ock av högmod; jag lämnar
därhän vilketdera av dessa motiv som ledde er och jag skulle
icke tala därom, ifall ni såsom lady Casterton handlat
efter hederns fordringar.»
Elvira gjorde åter en rörelse, men hejdade sig.
»Vilka bevis jag har därpå, att ni glömt vad plikten
bjuder, behöver jag ej upprepa, denna afton har lämnat bevis
därpå, då ni avsiktligt ville lämna mitt namn och min person
åt skandalen och åtlöjet. Om jag lever, till dess mitt hår
blir vitt som snö, så skall jag ännu icke hava glömt det
förnärmande av min ära, som ni ämnade mig.»
Edvin for med handen över pannan. Elvira böjde ned
sitt huvud. En tystnad uppstod.
»Vad jag har att tillägga», återtog Edvin, »är icke
mycket; det handlar endast om att inför världen söka rädda
mitt anseende. Ni, som haft för avsikt att kränka det,
ni måste också försona vad ni brutit. Ryktet, att lady Ca-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
