Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
II
Ni är skönare än hon, det är sant; men hennes utseende är
mer intagande och tjusande. Hon skulle passa alldeles
förträffligt för det bataljstycke jag arbetar på. Hennes
ansikte på flickan, som knäböjer vid den döende krigarens
sida, skulle åt min tavla giva en stor effekt.»
»Nå, varför uppvaktar ni icke ladyn? Hon skall kanske
vara medgörligare än jag», yttrade Martha i en ton som
gav tillkänna, att hon icke rätt tyckte om det lovtal, Ström
höll över Elviras utseende.
»Häruti har jag en motsatt tanke med er. Att måla av
er skall stå mig fritt vad ögonblick jag vill, men henne
aldrig. Ni finner således, att jag icke sökt er såsom artisten
sitt ideal, utan såsom mannen den kvinna, vilken han
önskar lära känna.»
»Och varför?»
»För att vinna hennes gunst och sammanlänka hennes
öde med mitt.»
»Men ännu en gång, jag känner mig förolämpad av
detta språk.»
»Och varför? frågar jag i min tur.»
»Därför, att det är förmätet.»
»Är det förmätnare än då ni gjort allt för att vinna
Castertons hjärta och få honom skild från sin fru? Jag tror
det icke; och om det än vore så, anser jag mig likväl kunna
tala så till er. Ja, Martha, jag känner för väl ert inre,
det hat och alla de intriger, som välva sig där, för att icke
kunna tala utan förbehåll. Jag vet allt vad ni gjort för att
få lady Casterton skild från sin man; jag vet, vilka som
äro i er sold. Jag skulle kunna gå ännu längre om jag ville
skada er; jag skulle kunna förtälja om huru ni spelat bort
större delen av er fars förmögenhet, och huru er far i följd
därav icke kan lämna Skoggård ...»
Martha hade blivit dödsblek. Den stolta .och
självkära minen var försvunnen; hon blickade på talaren med
ett uttryck av bävan.
»Allt detta står i min makt att göra», fortfor Ström i
likgiltig ton ; »men jag begagnar mig icke därav därför, att
alla mina intressen äro koncentrerade på er person. I
samma stund ödet sammanförde våra vägar, var det mitt beslut
att dessa icke mera skulle åtskiljas, utan att ni och jag
måste bli förenade genom oupplösliga band. Ni ryggar till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
