Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
»Jag skall besöka operan», sade hon, fullt övertygad att
hava beslutit sig till det som mest behagade honom.
»I sådant fall torde mrs Brow eller miss K—hjelm bliva
er följaktig. Jag själv kan icke få nöjet att ledsaga er.»
Han avlägsnade sig utan att bifoga något vidare. Då
dörren tillslutit sig efter honom, hade Elvira velat ropa
honom tillbaka. Hon var på en gång missnöjd och ändå glad
vid tanken, att han visat deltagande för hennes hälsa och
föreslagit att de skulle tillbringa sommaren i Sverige. Han
hyste således välvilja för henne, och han hade ju bett
henne lägga bort att kalla honom mylord.
Detta var iu många strålar från hoppets sol på en gån g,
och likväl kände hon sig ännu mer beklämd än hon varit
innan Edvin inträdde. Hon kände dock instinktmässigt,
att hennes obelåtenhet härflöt därav, att hon icke haft mod
att öppna sitt hjärta för honom; men det var liksom en
osynlig makt höll henne tillbaka varje gång hon kände sig
böjd därför.
Vid middagstiden gjorde Elvira, åtföljd av Armida, en
promenad i vagn. Den senare berättade åtskilliga små
nyheter, som hon fått höra, och yttrade bland annat: »Martha
lär ämna tillbringa sommaren i Sverige; hon påstår att
Englands luft icke bekommer henne väl.»
Orden gjorde ett smärtsamt intryck på Elvira.
Det var således därför hennes man föreslagit resan till
Sverige; det var därav hans plötsliga omtanke för hennes
hälsa uppkommit! Och hon, som trott på uppriktigheten
därav, som känt sig så rörd och tacksam, att hon varit
frestad att kasta sig till hans bröst och för honom utgjuta
sitt hjärta! Harm och ovilja fyllde nu hennes själ, men
utan att hon på minsta sätt gav till känna vad hon erfor.
»Har du givit akt på kapten Ströms enträgerihet att
uppvakta Martha?» återtog Armida. »Den är nästan lika stor
som sir Sidneys. Martha tycks likväl icke vara särdeles
intresserad av de båda herrarne; hon behandlar dem med
samma vårdslöshet och nyckfullhet som alla andra; och
det är naturligt, då hennes intresse uteslutande är fäst vid
en, och denne ende icke är någon av dem.» Armida
tystnade och betraktade Elvira, som satt tillbakalutad i
vagnshörnet, blekare än vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
