Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
II
de ton, som ändå var tillräckligt hög att höras av Sidney:
»God afton, Elvira! Vad skall du med den engelske
narren till följeslagare?» Sedan han sagt detta, skyndade han
efter kamraterna, från vilka han skilt sig.
Elvira blev purpurröd av harm, och Sidney följde den
oförskämde med en blick, som utvisade att han icke
ärna-de lämna näsvisheten onäpst.
Lady Castertons vagn körde fram; betjänten stod vid
vagnsdörren; Sidney hade hjälpt upp Elvira och gav just
handen åt Armida, då en herre kom rusande förbi vagnen
med sådan hastighet, att han nära nog knuffat omkull
Armida, som satt ena foten på vagnssteget.
»Giv akt på edra rörelser, herre!» sade Sidney och
hejdade den obetänksamme. Lembourn hade fattat honom om
armen, men erhöll därvid ett slag åt ansiktet, så att hatten
föll av; slaget beledsagades av följande ord:
»Jag tål icke någon tillrättavisning av män utan ära,
som äro älskare åt sina vänners hustrur.»
Elviras betjänt hade tagit upp mr Lemfoourns hatt, och
denne sade helt kallt åt sin angripare: »Jag är strax till
er tjänst, mr Brogren.» Därpå hjälpte han Armida upp i
åkdonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
