Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
Jag trodde mig nu hava fått visshet om vem som ägde ert
hjärta. Den sorg, som uppfyllde er själ, tycktes utvisa,
det den avlidne varit älskad av er.
Vi kommo hit. Här hoppades jag att ni med någon
skymt av vänskap skulle närma er till mig; men jag
hoppades förgäves. Jag, den förorättade, den från början till
slutet förfördelade, kunde icke göra första steget. Jag
försökte att mildra mitt sätt, att, genom det stundliga
sällskapet med er, förmå er att ägna uppmärksamhet åt de drag
i min karaktär, som förtjänade aktning och tillgivenhet,
men fruktlöst. — Allt vad jag vann, var denna tungsinta
och slaviska undergivenhet, detta pliktmässiga bemödande
att vara mig till nöjes, som på en gång retade och smärtade
mig, emedan jag såg, att ert hjärta icke tog minsta del
däruti.
Jag vill nu inskränka mig till de senaste händelserna.
Jag erhöll i går ett brev, som rörde er. För att få några
förklaringar däröver, begav jag mig till Skoggård — för
första gången, sedan min ankomst hit. Då jag återvände
därifrån, såg jag ert åkdon, som tog vägen till Altorp. —
Jag hade på förmiddagen föreslagit, att vi skulle rida dit,
för att genom detta förslag utröna, om ni visste, att Carl
Brogren ankommit till sin mors hem. Er vägran att göra
ett besök därstädes ingav mig den övertygelsen, att ni
hade kunskap om hans ankomst. På samma gång jag
förstod, att ni icke skulle vilja träffa Sidneys baneman,
harma-de det mig, att ni fått kännedom om hans ditkomst, och nya
misstankar vaknade i min själ. Svartsjukan förmådde mig
att följa er. Jag kom till Altorp uppretad och ursinnig;
jag lyssnade till ett samtal, och jag avlägsnade mig — utan
vrede, utan förbittring.
Ni hade den gången blottat för rnig en hemlighet, vilken
innebar vår skilsmässa! — Ni väntade mig, då jag sent på
nattep återvände. Ni kom emot mig, fullt besluten att
bekänna allt; — men jag ville bespara er förödmjukelsen
dä^av. Jag tyckte att det varit nog med lidanden; — det
måste bli ett slut därpå. Och därför reser jag.
Vårt äktenskap kan icke upplösas annat än genom döden,
emedan jag gjort mig den eden; men jag skall gå dit, där
denna brukar vara lätt att finna.
Vad jag nu t’ill sist vill bifoga är, att jag aldrig, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
