Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
så avlägsnar jag mig på en stund», sade Marie. »Ni
behöver mig icke medan James är hos er.»
»Stanna!» sade lorden och fattade om hennes arm. »Jag
vill att ni blir här !»
Marie satte sig. Hon vågade icke motsäga hans vilja av
fruktan att göra honom otålig. Hon fäste ögonen på
Ca-stertons under bindeln till hälften dolda ansikte; det hade
en livligare färg än vanligt, och detta var icke något gott
tecken.
»James», sade lorden, »du skall berätta mig huru lady
Casterton dog.»
»Strax, mylord», svarade denne. »Ladyn träffades utav
några skott, som den flyende fienden avlossade i det
ögonblick, hon lutade sig över mylord; ett av skotten gick in
genom ryggen och de andra sönderkrossade huvudet. — Det
var en ögonblicklig död, och mademoiselle Marie hade
säkert delat samma öde, om hon icke kommit några minuter
senare till platsen.»
»Och vart tog ladyns döda kropp vägen?» frågade Edvin
i samma kalla ton.
»Den blev begraven med de andra döda.»
»Du får gå!» Edvin släppte Maries hand och förde sin
upp till bindeln.
»Ah, mylord», utropade Marie, »berättelsen har upprört
er; såret smärtar, jag ser det!» Hon lade ett finger på
pulsen, bifogande: »Ni har fått feber! På detta sätt skall
det aldrig lyckas er att bli frisk. — Doktorn har ju sagt
att ni måste hålla er lugn!»
»Lugn !» upprepade Edvin med ett eget tonfall. »Tror
ni att detta är möjligt? Tror ni att det är lugn inom detta
bröst därför att läpparna tiga? För övrigt, vad värde kan
jag sätta på livet; ni vet icke vilken bitter kalk ödet låtit
mig tömma!»
Marie hade glidit ned på knä bredvid honom.
»Ni älskade lady Casterton bra högt, eftersom tanken på
hennes död så angriper er?» sade Marie.
Det var första gången Marie tillät sig ett spörsmål om
något, som rörde lorden:
»Ja» jäg älskade henne vanvettigt och likväl tackar jag
i detta ögonblick Gud för vad som skett.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
