Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 153.
stanna vid min sida såsom mina ögons ljus, min tröst, min
levnads goda ängel.»
Edvin kände ett par läppar, som trycktes mot hans hand,
och en darrande röst viskade: »Jag stannar till dess ni
jagar bort mig.» — Därpå hördes lätta steg, en dörr öppnades
och tillslöts åter. Marie hade skyndat ur rummet.
Casterton var ensam. Då dörren stängdes efter Marie, mumlade
han med en djup suck: »Äntligen!»
*
Ett par veckor förgingo efter det Marie givit Edvin
löftet att stanna. Man hade återgått till de forna vanorna,
och lorden hade återtagit sitt tillbakadragna sätt.
Man skulle haft svårt att fatta, att en scen, sådan som
den ovan beskrivna, ägt rum mellan honom och Marie,
då man dagen efter den och alla de andra dagarna såg,
huru främmande han visade sig mot henne. Det hände
visserligen, att han inlät sig i längre samtal med Marie, men
utan att därunder något, liknande en förtrolig vänlighet,
insmög sig i hans sätt. Det föreföll snarare som om
Casterton, sedan han erhållit hennes löfte om att stanna, glömt
vad som passerat dem emellan och icke vidare ägnade
någon tanke däråt.
En dag, då Marie läst högt och Edvin efter slutad
läsning gjorde några anmärkningar mot fransmännen, sökte
Marie att bevisa det obehöriga i dem. En lång diskussion
uppstod, som tycktes intressera Casterton. Han avbröt den
tvärt med orden: »Den bildning ni äger, Marie, har ofta
qverraskat mig. Ni måste vara dotter av ansedda
föräldrar.»
»Nej, mylord, jag är ett barn ur hopen», svarade Marie.
»Det är icke troligt», inföll Edvin.
»Sant är det likväl», försäkrade Marie.
»Men ni måste det oaktat hava erhållit en god och
vårdad uppfostran.»
»Om man med god uppfostran menar, att jag från
barndomen inövat de vanliga talangerna, så har jag verkligen
erhållit en sådan.»
»Huru är det möjligt, då ni är ett barn ur hopen?»
frågade Casterton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0103.html
