Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 153.
svar, var hon försvunnen. — Hon hade flytt från
fäderne-huset.»
Kaptenen tystnade. — Icke någon av de tre åhörarna
syntes böjd att göra slut på den paus, som uppstått. — När
kaptenen åter fortsatte sin berättelse, hade rösten något
skärande.
»Jag har glömt att säga något om en person, som i
utvecklingen av Agdas öde hade en icke så obetydlig roll.
Jag menar Aron Bromér.
»Han var son av en fattig änka, som arbetade, strävade
och försakade för att giva sonen uppfostran, men som dog
i rattan tid, för att icke bli vittne till den sorg, han eljest
skulle gjort henne.
»Bromér hade tidigt en utbildad passion för spel och
överlämnade sig redan såsom yngling utan motstånd däråt.
Slumpen hade fogat så, att han ständigt haft tur, och detta
gjorde, att han drömde om huru han genom spel skulle
lyckas komma till rikedom. — Kort före faderns död erhöll
han en plats på dåvarande grosshandlaren von Harléns
kontor. Han skötte ganska ordentligt sin befattning, men
tillbringade nätterna med att spela. Moderns död gjorde
ett avbrott i hans vanor, emedan han uppriktigt sörjde
henne, och på flera månader spelade han icke.
»När han åter började, hade lyckan vänt honom ryggen.
Långt från att avskräckas därav, blev det nu ett verkligt
raseri hos honom att spela, och en dag, då han icke mer
ägde några egna penningar, tog han utav sin principals, blev
ertappad och körd på porten. Von Harlén hade likväl så
mycket förbarmande med honom, att han icke gjorde sak
av stölden.
»Bromér lyckades nu att såsom tolk få följa med en
familj utrikes. — De öden, han under sitt vistande i
utlandet genomlevat, känner jag icke, blott att han varit markör
vid den spelbank, som monsieur d’Orbeau en tid höll i
Paris, och att han troligen gjort sig skyldig till åtskilligt, som
icke tål en närmare granskning, allt till följd av sin
olyckliga spelpassion.
»Han återkom till Sverige i ett så utblottat och eländigt
tillstånd, att han måste tigga sig fram från gård till gård,
under det han var på väg för att uppsöka sin släkting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
