Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
terna på en vink av principalen över disken och tillslöt
dörren. Bromér hade emellertid smugit bort.
»Granskningen av sedeln hade utfallit otillfredsställande.
Agda tillfrågades i sin kusin Carls närvaro om, huru hon
bekommit den, och vem hon var, o. s. v.
»Ett enda ord av majoren hade kunnat rädda henne, ty
om han sagt: ’Detta fruntimmer är min svägerska, dotter
till brukspatron von Harlén’, — hade köpmannen säkert
nöjt sig med att återlämna sedeln och icke gjort någon affär
av saken; men detta skulle varit emot Carls intressen och
framtida planer.
»På alla de frågor man gjorde den dödsbleka, unga
kvinnan, gav hon icke något enda svar. Polis efterskickades,
och i sällskap med tvenne polisbetjänter steg hon upp i
samma åkdon, som fört henne till boden för att återföras
till den boning, där hon logerade. Där fann man flera
sedlar av olika valör, alla falska och den unga kvinnan
häktades.»
Kaptenen reste sig upp och slog översten på axeln,
sägande: »Tycker ni icke, svärfar, att kusin Carl förtjänar
att få sitt straff? Och säkert bleve ni såsom hans domare
obevekligt sträng. Jag tänkte, då jag hörde denna
berättelse, att om jag träffade honom, skulle han vara att
beklaga, och likväl är detta endast början till vad han tillåtit
sig.» — Kaptenen tog sin hand från överstens axel och
gjorde ett slag i salongen.
Martha satt blek med de stora ögonen häftade på
fadern, liksom hon med sin blick önskat säga honom, att,
huru än den hemska berättelsen slutade, skulle hon likväl
aldrig svika honom. Ja, hon skulle hålla av honom, även
om hon nödgades förakta hans handlingar.
Sedan kaptenen lugnat sig, återtog han berättelsen.
»Medan undersökningen i kramboden försiggick, hade
Bromér, efter de ord Agda tillviskat honom, smugit bort
och skyndat framåt gatan. Han hade icke hunnit särdeles
långt, då han fick sikte på August, som stod i en port och
spejade. Bromér gick in i porten och tillviskade honom
följande ord: ’Man kvarhåller din hustru; sedeln har
befunnits falsk; hon har skickat mig för att bedja dig söka
räddning genom flykten.’
»’Men Agda?’ mumlade August.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
