- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
143

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULD OCH NAMN 153.

men ödet hade annorlunda beslutit. Han tillfrisknade och
önskade då att få komma över till Frankrike och med de
franska trupperna deltaga i kriget uti Alger.

»Markisinnan vände sig till lörd William Casterton och
bad honom, som genom sin hustru ägde relationer i
Frankrike, att han skulle bistå hennes skyddsling, så att han
kunde få sin önskan uppfylld. Utrustad med penningar av
markisinnan och med rekommendationsbrev av lörd
Casterton, avreste August från Hartoncourt, sedan han
högtidligt lovat att icke förr återse sitt barn och
fädernejorden, än han genom en hederlig och rättskaffens vandel
försonat det brott han begått.

»Markisinnan sade till avsked: ’Jag har övat
barmhärtighet därför, att jag tror mig därmed kunna verka något
gott. — Ni är ung, och ni har för begäret att vinna guld
brutit mot lagen; försona det genom att skaffa er ett aktat
namn att en dag giva er dotter i stället för det ni nu
berövat henne.’

»I Frankrike lärde jag känna Dahlström, och vi följdes
åt till Alger, där vi tjänade som kamrater och stridde sida
vid sida med varandra.

»Tre år sedan Dahlström rymt, lästes i de svenska
tidningarna, att den unge förfalskaren August Dahlström, som
lyckats undkomma, begivit sig till Alger och där stupat.
— Jag var vid hans sida, då han dog. Det korta, men
sorgliga dramat av hans liv var slutat; men han hade
givit mig i arv att hämnas Agdas lidanden. Jag tog emot
arvet.

»Nu återstår att bifoga något om huru händelserna
gestaltade sig för de efterlevande.

»Brukspatronen fortfor alltjämt att vistas i utlandet. —
Han uppehöll sig uti Italien, och kusin Carl erfor genom
svenske konsuln, att von Harlén antagit ett annat namn
för att ostörd av landsmän få leva helt och hållet för sig
själv på en enstaka villa och med sin gamle betjänt.

»Ett par år efter det Elvira lämnat fru Brogren, erhöll
Carl besök av von Harléns kommissionär i Stockholm.
Denne hade brev till Carl, varuti brukspatronen önskade
få några upplysningar om Bromér. Han uppdrog åt så väl
Carl som sin kommissionär att förskaffa honom reda på
var Brohiér vistades och om denne hade någon dotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free