Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
skjutna systerdotter, och ålägga honom att giva henne
den del av arvet, som med rätta tillkomme henne. — Det
var kunskapen om denna systerdotter, som lämnade Carl
Brogren den makt över Ninas man, att han tilltvingade
sig hans beskydd och hade honom att tacka för att han blev
framskuffad på den bana han valde.
»Tvenne år efter dessa händelser kom jag till Sverige och
uppsökte då Agdas forna kammarjungfru, Lotta, för att
skaffa mig reda på åtskilligt, som rörde Dahlströms dotter.
»På Elviras bröllopsdag i Köpenhamn hade jag fått reda
på Bromér och av honom erhållit åtskilliga upplysningar.
Han lät mig till och med en kort stund se Elvira, då hor,
stod vid fönstret, och åsynen av henne fäste mitt intresse
vid den unga kvinnan. Detta senare föranledde mig att
uppsöka Lotta.
»Under mitt samtal med Lotta kom hon att nämna, att
Carl aldrig lämnade den lilla egendomen. Jag hatade
mannen därför, att han visat sig grym mot Dahlströms älskliga
hustru, och jag beslöt att utspionera orsaken, varför han
vistades på den minsta av sina egendomar.
»Under några veckor uppehöll jag mig i trakten, fast
besluten att utleta hemligheten. Folket sade, att han, sedan
brukspatronens död, fört en skatt till gården, att han
vaktade den, och att Flink, den gamle soldaten, var den ende,
som tilläts komma in i hans rum. Han hade blivit girig,
sade man, och så misstrogen, att han i var och en av
betjäningen trodde sig se en tjuv. Om nätterna vandrade han
omkring huset och hade icke någon ro.
»Jag förbigår det sätt, varpå det lyckades mig att
genom Flink utleta, att Carl en afton ankommit till gården
med en gammal man, som sedan icke lämnat den. — Jag
reste från Sverige och till Italien, där jag fortsatte mina
efterforskningar och kom verkligen till den slutsatsen, att
; von Harlén måhända icke var död, utan hölls i förvar av
sin svärson, vilken icke hade mod att mörda den gamle,
men väl att levande begrava honom. Denna min
övertygelse, jämte åtskilligt, som jag dessutom upptäckt, gjorde
mig till herre över Carls frihet, ära och timliga väl samt
till den gamles befriare.
»Det privata fängelset hade emellertid kostat den gamle
hans syn och så fullkomligt förslappat hans själskrafter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
