Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
mig tillhanda förr, så skulle följden blivit en förklaring dig
och mig emellan, och jag skulle aldrig kommit att deltaga
i kriget på Krim.» Han uppvecklade brevet och räckte
Elvira det, sägande:
»Du känner handstilen, den är Sidneys.»
»Den gode, den ädle vännen!» viskade Elvira med
rörelse. »Varför trodde jag icke mer på honom än på mitt
sårade högmod.»
»Vill du läsa hans sista skrivelse?» frågade Edvin.
»Nej, läs den du!» bad Elvira och lutade huvudet mot
mannens högvälvda bröst.
Edvin läste:
»Lörd Casterton ! Då jag i detta ögonblick fattar pennan,
sker det med den fulla övertygelsen, att det är den sista
skrivelse, du erhåller av mig. Mitt timglas är utrunnet,
och det sista sandkornet däruti skall förrinna, innan dagen
nästa gång lyktar sitt öga. Gott, om så sker; skulle detta
åter icke bli fallet, så må lady Casterton tillgiva mig, att
jag brutit det löfte, jag givit henne. Att jag nu yppar
vad hon anförtrodde mig, kommer sig därav, att jag är fullt
förvissad om, att jag icke återvänder från det möte jag har
med mr Brogren.
Att medföra hennes förtroende i graven vore att begrava
din och hennes lycka, och jag önskar åtminstone med min
död hava gagnat den enda kvinna jag älskat, och den ende
man, vars vän jag alltid varit.
När jag vid vårt sista enskilda samtal begärde en
förklaring över hennes handlingar, gjorde hon mig följande
bekännelse:
’Jag for’, sade hon, ’till Wiesbaden med den barnsliga
önskan att göra ett lysande parti och erhålla ett namn, lika
ärat och ansett, som min fars var illa omtalat. Högmod
och fåfänga uppfyllde min själ.
’Efter en tids vistande där sade mig min far, att jag kunde
bli en förnäm lords hustru, om jag ville. Lorden hade
troligen sett mig, eftersom han talat med monsieur d’Orbeau,
att han skulle presentera honom. Jag for på spektaklet med
huvudet svindlande av högmodiga drömmar. Jag såg lörd
Casterton, och jag for därifrån med den önskan, att han
skulle varit en man utan namn, utan rang, så att jag vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
