Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detta ögonblick, då instinkten rasade inom henne
blottad och förnedrad och ändå så frestande. Hon
tryckte de knutna händerna så hårdt mot ögonen,
att det värkte i ögongloberna; golfvet gungade under
hennes fötter. Detta kunde hon väl inte bära! Den
eld, som förtärde henne, skulle väl bränna till döds!
Längtan! Detta förfärliga ord, när det kursiverar
sorgen, hon längtade efter honom, som stod två steg
ifrån henne och hon stred, som hade hon haft en
mänsklig motståndare, mot begäret att sjunka i hans
armar. Slutligen hviskade hon hest:
»Gå.»
»Det vill du?»
»Nej, o nej! Men gå!»
Hon hörde ej själf, hur hon korsade meningarna,
allt var ett kaos inom henne, och det bästa hotades
af en våldsam känslas förstörelse.
»Elsa Maria,» han drog henne varligt intill sig,
»du skall få se, att när du kommer öfver det här
första, blir du lugn och glad igen. Jag hade inte
rätt att stå i vägen för din lycka.»
»Tyst,» sade hon hårdt, »nu är det nog.»
»Du kan inte förlåta mig?»
»Förlåta — ett sådant litet futtigt ord!»
»Så farväl då — mitt solljus!»
Han tryckte sina mjuka läppar mot hennes,
men den kyssen besvarade hon med fast sluten mun.
Först när han gått, skrek hon högt och kastade
sig sedan på soffan i hysterisk gråt. Fram på natten
blef hon lugnare. Hon tände då ljus och skref ett
långt bref till honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
