Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden, då stånden blefvo tömda och gästgifvargårdens
krogsal fylld, ju lifligare blefvo minspel och gester;
den bondska värdigheten glömdes bort och
klock-skojare och hästby tåre fingo sitt nummer med på
programmet.
Doktorn hade så mycket göra, att han glömde
bort alla egna intressen och lefde sig in i folkets.
Han var egentligen af skånsk prelatsläkt, räknade
sig som ättling af den bekante biskopen Birger
Gun-narsson, Börje kallad, hvilkens namn ännu lefver
som mäktig tradition vid den gamle bispgården
Borreby. Hur det var beställdt med hans anor,
hade han ej fått alldeles konsekvent uträknadt, men
som sagdt från generation till generation hade den
sägen fortplantats, att biskop Böije var deras
stamfar. Således kunde han ej direkt kallas en folkets
son, om han också finge anta, att stammodern varit
en eller annan af Barsebäcks bondflickor; hans egna
föräldrar hörde till the upper ten; fadern satt som
pensionerad öfverste i en liten norrländsk stad och
modern lät kalla sig »grefvinna», något som Börje
ej alls tyckte passade samman med det plebejska
»son», hvilket afslutade deras tillnamn.
Han hade få eller inga af föräldrarnas bornerade
åsikter, och det var därför sällan han gästade hemmet,
där det alltid uppstod strider mellan honom och
fadern om radikalism och konservatism. Han höll
af de sina på afstånd; då såg han dem mest som
måleriska gamla figurer på ett stillebenstycke.
Själf sympatiserade han med folket, och en
sådan här marknadsdag med sitt vimmel af typer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
