Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Bara jag, fröken Heiden. Är ni rädd för
tjufvar? De knacka inte.»
Elsa Maria öppnade förstugudörren och lät
doktorn komma in i den lilla skumma tamburen med
sin egendomliga doft af lavendel och äpplen. Hon
höll en låg lampa med ljusgrön skärm i handen,
och han märkte genast, att den gröna färgen var
mycket ofördelaktig mot hennes hy; eller var hon
kanske ful i afton?
»Jag kommer med de där böckerna vi talade
om på förmiddagen. Ni var ju så läshungrig! Jag
väntade nästan, att ni skulle hämta dem.»
»Vår lilla tjänstflicka har inte haft tid, annars
skulle jag verkligen...»
»Och ni själf?»
»Jag!»
»Gud bevara oss, hvad ni är comme il faut,
fröken; de nitton årens oantastlighet och hvitmenade
kyrkostill Går det an, att jag tar af rocken och
tittar in till er tant, eller är det för sent? Tyvärr
har jag intet visitkort på mig, utan får då be er
framföra min vördnad.»
Hon skrattade, och hennes ansikte blef med
ens ljust och smekande ungt. Det var som hon
tagit af en missklädande mask, när allvaret vek.
»Nej, var nu inte ironisk, doktor Gunnarsson.
Stig in och drick te med oss. Ni är hjärtligt
välkommen.»
Och det kände han var sant. Lalla räckte
honom båda händerna och försäkrade, att han var
bra snäll, som ej glömde bort dem. Hon satt vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
