Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har sjunkit tum for tum; din tystnad har drifvit
mig dit ut i ångest för ensamheten.
Sven, det finns ett sätt att döda, som är
barmhärtigt, hvarför valde du inte det? Du kunde skjutit
mig, det gör man med den hund man ej kan eller
vill äga längre, och hvad är jag utan din tillgifvenhet
mera värd än en herrelös hund?
Vore jag ung, vore jag glad, trodde jag på
lifvet, ja, då vore din makt bruten, då vore du och
allt du gifvit en episod, ett brännsår, som skulle bli
ärr och glömmas, men nu är jag snart en gammal
kvinna med unga, obrukade känslor. Du vet inte,
hvilken bottenlös förtviflan, som ligger i det.
Jag tror inte, att du behöfver mig för din lycka,
men jag vill, att du skall säga mig, hvarför du gjorde
det som var lifvets heligaste allvar till en grym lek;
du var gossen, som slet vingarna af flugan; du
narrade henne mot ljuset.
Å nej, jag dömer för strängt! Den stackars
flugan flög alltför gärna. Ljuset var ju hennes sol,
och hvem vill ej mot solen?––––––––
Där stannade hon, läste igenom hvad hon skrifvit
och kramade sedan ihop brefvet till en hård boll;
hon såg på den och tyckte den liknade en hjärna
med alla dess underliga vindlingar, och hon kramade
den om igen, som om hon därmed kunnat krama
sin egen tanke i smulor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
