Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en liten stund sedan hade hon haft tårar i
ögonen; de hade glittrat så stora och heta, och han
behöfde ej leta efter orsaken. Hon hade left sig in
i hans Rubens, dess temperament hade väckt lidelsen
inom henne, och med den kom saknaden öfver hvad
hon förlorat.
Egentligen var han själf, Börje Gunnarsson,
mycket litet för henne, det måste han medge, och
det sårade hans fåfänga, plågade honom som ett
trots. Hon måste ju vara bedårande, denna kvinna,
när hon verkligt älskade, bedårande och farlig, men
också lätt att tröttna på för skapelsens herrar in
allgemein; för dem, som genast efter första kyssen
började lägga af till hyra, ved och mat, hade hon för
mycket själ, för mycket af den sanctus spiritus, som
passar vid fester, men absolut ej gör sig i kök och
visthusbod.
Doktorn tänkte ej så intensivt, att han därför
försummade sina plikter som värd; tvärtom, han var
ytterst älskvärd och förekommande, fullt kontinental;
ingen hann känna sig utesluten, och hvar och
en, åtminstone bland de unga, tog alldeles
sär-skildt åt sig.
Böije hade i själfva verket svårt att skilja på,
om det var postmästarns Signe, som hade blått band
om halsen och Gretchenkamning, eller om det var
prästens Elin, och han funderade en längre stund
på den obeskrifliga likheten emellan de fyra aderton,
nittonåringarna. De pratade på samma grötiga
pro-vincialism om ingenting, blandande in »vådligt» och
»väldigt» och »bussigt» och »stiligt» i hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
