Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också hon en gång så där skulle bläddra i en
minnesbok, ligga som Lalla ensam och vänta på döden, ja,
än mer ensam, utan en enda, som verkligen frågade
efter henne. Skulle hon då ha ett långt, mörkt
tomrum af intighetsår att glida förbi, innan hon kom
tillbaka till de tio, femton åren en gammal flicka
ser på som »lif»?
En gammal flicka! Ja, där var hon ju redan,
och hon förmådde ej reformera detta begrepp, ty
hon ägde intet, som berättigade henne att ställa sig
i ledet bland handlingsstarka kvinnor, de, som
arm-bågade ut männen i så kallad fratérnité och égalité.
Hjärtat krympte samman inom henne af smärta
vid tanken på att mista Lalla, och hon led dubbelt,
när hon fantiserade sig till, att det var hennes egen
skilsmässa från lifvet hon nu bevittnade som man
ser en tragedi. Nästa gäng den spelades, skulle hon
kanske själf ha hufvudrollen.
Och ändå, ändå älskade hon lifvet! Det fanns
en egendomlig, svårstäckt kraft inom henne som
revolterade emot döden och förgängelsen. Hennes
sunda fysik ville ej låta kufva sig ens af de
grubblande tankarna eller af sorgen. Hon behöfde endast
räta upp sin smidiga kropp för att känna
lemmar-nes spänstighet och blodets starka pulsslag. Lif,
lif var det inom henne, men lif till ingen nytta.
Ibland gjorde hon sig själf föreställningar, sade
sig, att hon måste se framtiden i ögonen, blundade
hon för den, skulle den med våld tränga sig på
henne. Hon fick planera för sig. Kunde hon väl
stanna här? Hade hon mod att sitta här ensam de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
